En "hållbar" toalettlösning för vattenbrist och global uppvärmning.

Nästa gång dom stänger av vattnet kommer ni önska att ni hade en sån här i badrummet

En helt luktfri toa som inte använder vatten, inte behöver tömmas på 40 år, inte förorenar, och drar mindre energi än en vanlig glödlampa ? ... det är faktiskt sannt. Kostar dessutom mindre än en septiktank.

Har ni sett Al Gore's film så vet ni att det inte längre är frågan OM global uppvärmning har skett utan hur fort konsekvenserna kommer att utvecklas... Global uppvärmning har redan skapat extrema klimatförändringar runt om i världen. Trenden i Europa har varit densamma: extrem värme och ökade antal häftiga stormar. Här på den spanska sydkusten kan torka i kombination med den kraftigt ökade bebyggelsen tillspetsa vattensituationen och i mångt och mycket har tidigare myndigheter igorerat faran med detta. Vi som bott här lite längre minns tydligt de svåra situationerna för lite drygt ett decennium sedan när reservoirerna sinade och vattnet helt enkelt stängdes av under flera dagar.

När vi hamnar i en ny torka kommer inte avslatningsverk eller brunnar att hjälpa om vi inte gör något för att klara oss utan de stora vattenmängderna som den nuvarande bebyggelsen kräver.
Bevattningen av trädgårdarna är naturligtvis en av de första restriktionerna när torkan drabbar. Men nästa stora vattenpost är också en vi kan vara beredda att dra in -- ca 1/3 av dricksvattnet går till att spola bort toalettavfallet och med den teknologi som är inbyggd är det svårt att spara på spolningen utan att stora sanitära olägenheter uppstår.

WCt är faktiskt en skrivmaskin i dataåldern. Idag finns det toaletter som är helt luktfria utan vare sig vattenspolning, kemikalier eller energiåtgång och de skapar ingen förorening. Begreppet Sluten Långtidskompostering kommer från en liten serie komposteringsanläggningar som byggdes i slutet av 1930 talet av teckningsläraren Rikard Lindström ute på Tyresö i Stockholms skärgård. Dessa första anläggningar är fortfarande i drift och har skapat grunden för en teknologi där fast toalettavfall kan reduceras till "nästan ingenting" medan man får tillbaka växtnäringen i humanavfallet i form av en luktfri, bakteriefri vätska, som enligt svensk lag får användas i jordbruk efter en viss lagringsperiod

I början av 1960 talet blev teknologin en produkt som kallades Clivus Multrum eller ett "lutande förmultningsrum" och bolaget AB Clivus drevs som ett litet familjeföretag. 1973 köptes en licens för patentet av Abby Rockefeller (dotter till David Rockefeller) och blev till produkter för allmänna toaletter i nationalparker, rastplatser, badplatser mm.i USA och Canada. Produkten som avsåg att lösa toalett och matavfall i hushåll kom alltså i första hand till användning som "public toilets" och skälet var, liksom i Sverige, att det var en kombination av lagar, förordningar, fackmotstånd och köpmotstånd mot den "torra" produkten som konkurrerade med spoltoan, sanitetssymbolen fram för alla andra.

Men med åren började sanitet på insidan av huset att köpas till priset av en alltmer tydlig förstöring av saniteten på utsidan. Sjöar åar och kustvatten började ge allt tydligare tecken på att de blev övergödda och sanitetssymbolen WC började alltmer och rättmätigt få skulden.  Den fiffiga gamla engelska uppfinningen för att få ut humanavfallet ur huset började visa upp sin baksida och den var inte vacker. Fiskdöd, algblomning, igenväxta sjöar och vattendrag liksom förorenat grundvatten ledde till en fantastisk satsning på avloppsuppsamling och rening som visade sig vara oerhört dyr och fylld med många nya problem. Slam-bergen började växa för man var på Naturvårdsverket  mycket kritisk mot att få ut detta avloppsslam i miljön. Slamet innehåller ju en mindre del växtnäring och en större del "annat" varav en hel del är sådant som absolut inte skall spridas i miljön: tungmetaller, pathogena virus, bakterier, parasiter, pesticider, och rent allmännt allt sådant som någon vill bli av med. Industrin utpekades förr ofta som den stora boven i dramat men industriutsläpp är både behandlingsbara och mätbara och efter åratal av satsning från både industrier och statliga miljövårdsinstanser är dessa utsläpp ett relativt litet problem även om undantag finns. Nu visar sig problemen som vi inte kan göra något åt utan att sluta använda WCt -- vi har nu tvingats inse att den systematiska blandningen av drickvatten med avföring är ett allvarligt systemfel. Humant avfall som innehåller närsalter och patogener ska isoleras och koncentreras ... inte som nu spädas ut och spridas i grundvatten, till sjöar vattendrag och kustvatten. När vi isolerar och koncentrerar närsalter på platsen med sluten långtidskompostering sparar vi energi för onödiga transporter, energi för framställning av kemiskt framställda närsalter samtidigt som vi stoppar föroreningar, OCH vi sparar energi för de stora renvattenmängder som nu skapas bara för att förorena och flytta på avfallet.

[Avloppssystemen är inte längre den teknologi som svarar på framtidens behov av resurs- och avfallshantering, framför allt inte om vi börjar lägga uthållighetskrav på systemen. Att blanda humanavföring med kranvatten är det minst uthålliga vi kan göra. Det innbär att de små mängderna tungmetaller som finns i kranvattnet koncentreras ihop med näringsämnena i humanavfallet. Det kräver energi för transporterna och energi för framställning av konstgödsel eftersom vi skapat ett på lite längre sikt oanvändbart slam.]

Globaluppvärmningsaspekten är därför mycket allvarlig med tanke på avloppsteknologins vida utbredning. De senaste sommarperioderna ute i Europa har som sagt visat upp en allvarlig och ökande trend av torka och vattenbrist. Att använda ca 1/3 av vattentillgångarna för att förorena vatten och transportera humanavfall och samtidigt skapa en oåtervinningsbar slamprodukt är inte rationellt tänkande. Så vi måste skilja på vad som ÄR och har varit jämfört med vad som borde och KUNDE VARA om vi vill påbörja en förändring mot mindre växthusgaser och föroreningsutbredning. I teknologin Sluten Långtidskompostering har vi ett källseparerande verktyg som kan utvecklas mot något som är hållbart, vatten- och energibesparande och tillräckligt underhållsvänligt för att kunna avlösa WCt på sikt.

I Svenska skärgårdsområden kommer den här teknologin att få sin första testkörning i en större skala. Från 2006 upphör latrinhämtningen i många skärgårdskommuner och långtidskomposteringen kan ta vid som en lösning där transporter av avfall elimineras och där restprodukten är en luktfri, ofarlig och användbar produkt som inte kräver någon ytterligare rening. 

Så hur kan vi skydda oss från den kommande vattenbristen. Avsaltning av havsvatten är mycket energikrävande och kommer att öka växthuseffekten, något vi alla snart måste motarbeta. Men vi kan skaffa oss en boendeförsäkring i form av åtminstone en luktfri långtidskomposterande toalett i huset så att vi inte behöver lämna hemmet när vattnet stängs av eller behöver ransoneras kraftigt.

Carl Lindström, civ.ing.

Miljövårdskonsult.
Tidigare Statens Naturvårdsverk och svensk miljöattaché, Wash DC